Jonathan Ortheden interviews someone who visited Apple's Cupertino headquarters as a teenager and saw extreme security: numbered tags, taped cameras, escorted bathroom trips. He learned Apple designs from the user's perspective, not the engineer's, and later left a Swedish consulting firm that billed by the hour to co-found Compilot, which charges for value instead.
Berätta om det här med Apple att komma dit som 16-17-åring. Vad skulle du säga att de gjorde? Gjorde de nånting dåligt?
Det var en spännande upplevelse att komma dit. Man kom till receptionen i Cupertino och fick inte säga sitt namn. Så man fick se en siffra. Och sen så fick man gå förbi de här dörrarna med stora vakter som står liksom vid varje dörr och ska släppas igenom. De tejpade ens kameror, tog allt som man inte behövde och la det längst bak i rummet. Och sen även när man skulle till toaletten så var det någon som följde med dig. Så det var väldigt... Man kände sig väldigt övervakad på ett sätt som inte var så fantastiskt.
Men det är ju hela Apple... Hela Apple-grejen med att man ska jobba i flera år på nånting- och sen lansera en fantastisk produkt.
Det är så viktigt för dem. De är fantastiskt duktiga på användarupplevelser. Deras team är riktigt grymma.
Vad lärde du dig där, förutom att tejpa kameror?
En av de stora delarna var hur man bygger fantastiska användarupplevelser. Och verkligen fokuserar på produkterna att de ska bli så bra som möjligt och förenkla för konsumenten. Verkligen att se det genom användarens ögon.
Och varför skulle du säga, det kanske är en idiotisk fråga, men varför skulle du säga att det är viktigt?
Det är ju stor skillnad att ha det här perspektivet och ha perspektivet från ingenjören som vill bygga saker bra. Då är det lätt att det blir många klick och att det blir jobbigt att använda. Medan om man kommer från andra hållet av den synvinkeln så bygger man så bra saker som möjligt, som verkligen förenklar i livet.
Steve Jobs han sa ju någon gång, you always have to start with the user experience and work yourself backwards. Skulle du säga att företaget står upp för det, att det är så man faktiskt jobbar också?
Verkligen, hundra procent.
Vad hände sen?
Sen så blev jag bjuden till att jobba med ett stort konsultbolag i Sverige. Vi kom in på det bolaget och insåg att vi var tolv personer i ett projekt. Så var det jag och en person till som gjorde jobbet. Många satt och tog det väldigt lugnt. Och så levererade vi en bra produkt ändå. Och så fick vi skäl för att de var lite för bra. De ville ta betalt för den extra tiden för att vi hade putsat det extra mycket. Kulturen av att sätta extra mycket människor... Man kunde inte stå för den.
Det finns nåt rent i att säga att det här är den bästa möjliga lösningen. Nu sätter vi ett riktigt A-team på att skapa den lösningen. Vi ska göra vårt absolut bästa för att göra det. Och ta betalt för det på ett bra sätt. Problemet är att de inte har renodlat affärsmodellen. De lyckas inte ta betalt för värdet, utan för timmarna. Då vill de istället för att producera maximalt värde– –för kunden och slutkunden– –maximera antalet timmar.
Exakt. Det var så tydligt att allt fokus var på vinstmaximerare– –i stället för hur man bygger så bra grejer som möjligt– –som kan driva ännu mer affärer.
Utan att hoppa för långt framåt till Compilot– Är det intressant att bolaget har växt så snabbt, med lönsamhet, med en helt annan filosofi? Ja. Stannar du kvar länge där?
Nej, efter något år blev det vidare till att starta Compilot. Jag kände att man kunde stå för den här modellen utan undrade istället om man bygger så bra produkt som möjligt, vad skulle hända då om vi fokuserar på att göra som Apple och använda deras modell fast i konsultvärlden och ta de bästa människorna? Vad händer då?
Och det är det som Compilot är?
Ja.
Coolt.
