Min största nära-döden-upplevelse

Nu är vi lite mer ambitiösa än vanligt här. Ja, du ser ju kanske vart vi är nånstans. Vart är vi nånstans? Ja, där! Det där känner du igen, va? Det är Kaknästornet, Djurgården. Ser du bron där borta? Det finns en till bro efter den bron. Vi kommer komma fram dit strax där det är som en så här stålkant som går ut så här. Förra sommaren så hade vi en svensexa till en polare så skulle vi åka ut med båten. Och vi hade precis överraskat honom. Överraskningen, den gick skitdåligt. För att... Han kom alldeles för tidigt. Det ligger en liten restaurang borta vid KMK där. Jag hade preppat båten och helt plötsligt så satt han där tillsammans med sin blivande... ...fru då, Kim heter han. Så han hade ju fattat direkt där, så det var ju kört. Men då var det ett bra gäng här, så skulle jag ta en bild av det här gänget som var på väg ut i skärgården då. Så ropar de bara så här... ...akta huvudet! Och då kommer den andra in till den första bron där. Jag är en sån här bit ifrån att få den i bakhuvudet. På riktigt. Tydligen är det dåligt att få en bro i bakhuvudet som är vass. I metall. Jag har hört att man dör av det. Varför berättar jag det här i en film då? Det finns ju någon sån här historia om att... Jag berättar ju säkert den här historien helt fel så du får ju ta essensen av den då. Det är en man som är på väg hem från jobbet. Han är på dålig tumör för det regnar och det är massa köer. Han får punka. Får byta hjulet på motorvägen och det bara kör i bilar och bara skrattar upp vatten på honom. Han är så förbannad. Så lyckas han byta det där hjulet, kör vidare ut till huset och kommer hem. Då hittar han frugan tillsammans med rörmokkan med fel typ av aktivitet så att säga. Det är så lätt att tycka att problemet som jag har just nu, det här problemet, det är så stort, det är så grandios, det är som kaknestornet va? Ja, och sen helt plötsligt så hade ju hela mitt liv där kunnat ha varit annorlunda såhär. Om jag hade varit smart nog att inte gå upp och ställa mig och ta ett kort där när jag visste vad en bro hade varit till att börja med, bra risktänkande då. Men det andra var ju att det var en väldig tur att mina kompisar ropade på mig. Och att jag var tillräckligt kvicktänkt att faktiskt dra ner huvudet. Men annars hade ju livet varit väldigt annorlunda om det ens hade varit överhuvudtaget. Så det bästa fall kanske hade varit en grönsak då, vid det här laget. För mig så är det ju där väldigt, väldigt viktigt. För att det betyder ju då att ibland så kanske det är bra att sakta in lite grann. Och tänka på tre olika saker. Den första grejen handlar om grejer som du är glad och tacksam för. Alla de ögonblicken och allting som faktiskt är nu. Även fast du har det här stora, grandiosa målet och de här jätteproblemen som du håller på att tackla som känns så mycket i hela kroppen. Så är det ju många grejer som faktiskt är... Vinkar du när du är på sjön? Det ska man göra. Det finns vissa personer som inte vinkar. Det finns de som kör segelbåt som inte vinkar till de som kör motorbåt. Sen finns det de som kör motorbåt så att de som kör segelbåt eller seglar segelbåt inte vill vinka till de som kör motorbåt. Kanske har någonting med varandra att göra. Alltså det här hade ju gjort ont också, men den här är ju ändå rund när den här bron. Det här med tacksamheten för det som är. Den andra grejen tycker jag... Jag har lärt mig det här av Tom Robbins för många år sen. Han kallar det Magic Moment. Så jag tycker att det är så fantastiskt. Det här är ju ett Magic Moment för mig och Robert här som får i mitt i solen världens soligaste och härligaste dag. Kolla, här har vi svanar och svanungor också. Det är fantastiskt och det är många små och stora magic moments som finns. Jag hade ett magic moment härom veckan. Jag märkte att jag knackade på relät-tenapowertrimmet på båten och det började funka igen. Sen slutade det funka. Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Den tredje grejen är vad är jag stolt över? Så nummer ett, vad är jag tacksam över? Nummer två, vad är de magic moments? Stora som små. Nummer tre, vad är faktiskt de grejerna som funkar? Som jag på riktigt kan vara stolt över att jag gör och bidrar till. Och det kan ju ha allting från familj och barn eller sina föräldrar eller sina vänner till karriär och jobbet och entreprenörskapet. Och att starta de här grejerna på varandra varje dag det gör ju att det byggs upp en motståndskraft. för de här stora problemen. Så när den här grejen händer som du inte kan påverka, ja då blir det lite lättare. Här har vi den här bron i alla fall. Nu får vi se, det blir lite trångt här Robert också. Tror du det är grejer här? Han ser verkligen ut att vilja åka i mitten i alla fall. Det här kan jag inte ibland förstå med människor som kör i mitten när de ska hålla till höger. Nu flyttade han sig ju på sig bra, det var ju bra. Nu kommer vi fram här. Här ställde jag mig ju då uppe på. Det blir lite svårt eftersom det är bara jag och Robert på båten att göra samma sak här. Det vore ju korkat att göra det här igen då med hänsyn till vad som hände förra gången. Men den här Robert... Den här rakt i bakhuvudet. Det hade inte varit roligt. Men om vi ska wrappa upp det här då. Förutom att det är bra när man kör på höger sida när man åker i en kanal. Så är det ju bra att skydda nedsidan och inte göra så många dumma grejer. Samtidigt som man är tacksam och koncentrerar sig på de magic moments som man har. Och är stolt över de grejerna som faktiskt går bra. Kanske inte behöver vara mycket svårare än så. Tack för idag!