In this Swedish interview, host Magnus Kull talks with seasoned coach trainer Johan Åberg about what separates an ordinary good coach from a truly "vass" (sharp, elite) coach. Åberg emphasizes that a top‑level coach masters the art of asking questions solely for the client’s benefit, using questions as the key trigger that creates insight and moves the client toward their goals. He contrasts coaching with mentoring, arguing that mentors give advice and share experience, while a coach’s role is to foster self‑help and independence. Åberg describes "multi‑level" or "global" listening – paying attention not only to words but also to tone, body language, recurring patterns, and hidden constraints expressed through words like “must” or “try.” By detecting these underlying limitations, the coach can pose a precise question that unlocks the client’s blockage. An anecdote about Richard Bandler’s hypnosis session illustrates how a simple, indirect question can shift a deep‑seated negative memory without the facilitator even knowing the exact content. Åberg warns against creating learned helplessness, where the client becomes dependent on the coach; instead, a truly sharp coach ensures the client leaves feeling capable of handling the issue alone. The conversation blends practical coaching techniques, philosophical reflections on the coach‑client dynamic, and vivid examples to outline the hallmarks of elite coaching.
Chapters
Nu när vi pratar om coachning, vad är en riktigt, riktigt vass coach? Du som har utbildat tiotusentals coacher. Vad är skillnaden mellan någon som är ändå bra och någon som är riktigt, riktigt vass?
De som är riktigt vassa har kommit på den här magin med att i princip alla frågor jag ställer ställer jag bara för den andra personens skull. Jag skulle egentligen kunna ställa frågan och inte höra svaret. Egentligen, sen är det inte så det funkar. Men det viktiga är att det är frågan som kommer att vara nyckeln här. Där den som svarar på frågan, när han eller hon svarar på det, det är då det klickar till hos dem. Det är då det händer saker i dem som gör att de kommer vidare och når sina mål. Det är en supernyckel för en riktigt bra coach. Det är ganska få som kommer dit, för man tycker fortfarande att man själv är ganska smart. Och har svårt att släppa sina smarta idéer. Och då innebär det att ens coachning kommer alltid att vara färgad av mina bra idéer. Som Spettern har sett kommer in som råd via dolda frågor. Eller dolda råd via frågor som ska uttryckas.
Och det är en stor skillnad då på mentorskap eller liknande?
Absolut. Där jag ska kommer en massa råd. Och dela med mig av mina erfarenheter som är mentor gör. Men en coach ska ju verkligen driva det här hjälp till självhjälp. Och få igång det självhjälpande tycker jag är en nyckel. Och för att komma dit då behöver jag bli en riktigt vass lyssnare. För att förstå mer vilken fråga är det som kommer att göra skillnad här.
Och i det, när du säger lyssna, så menar du också att se vad som händer med den andra personen?
Det är ju att lyssna på olika nivåer. Man brukar prata om det vi kallar för mönsterlyssnande och coach-to-coach, eller ni kallar det för globalt lyssnande. Det är att jag tar in mycket information, inte bara orden som sägs, utan hur de sägs. Vilka mönster som ligger bakom och vad som händer hos personen, absolut.
Så typ som måste eller försöka eller en klump i halsen– –eller ett förändrat kroppsspråk.
På nåt sätt kan jag fånga, om vi kopplar tillbaka till det här– –även om vi inte ska tjata sönder med valda sanning och övertygelse– –men att jag kan lyssna och höra att en person sitter på en begränsning. Då har jag möjlighet att ställa en fråga som kan låsa upp den begränsningen. Men när man inte ens hör att det finns en begränsning här– –då kommer ju inte den frågan. Om jag hör ordet måste, försöka eller faktiskt, vad ligger bakom det? Det är det som är bra att lyssna på. Jag kan fånga och förstå. Var behöver den här personen komma ifrån för att uttrycka sig på det här sättet? Vad finns det för karta man pratar om? Vad finns det för nånting bakom det här? Det är de frågorna jag vill komma åt.
Jag kommer ihåg för många år sen, det var nog samma år 2012- med Richard Bandler som stod på hypnos och var väldigt duktig på det. Så hade han ställt en fråga till gruppen, 40-50 personer som var där. Om det var någon som hade ett dåligt minne som satt i den här gruppen. Det är en standardfråga så du har säkert sett den här interventionen som det leder till. Jag är glömsk, så jag räckte upp handen. Jag hade röda byxor och satt på första raden. Det var inte det han menade. Han menade om nåt som hade hänt. Ett dåligt minne som hade en dålig känsla. Jäklar, jag har ju en grej som jag går och tänker på typ en, en och en halv timme om dagen varje dag från min barndom. Då på under tio minuter så skiftade den ur det där och tog bort den negativa känslan kopplat till det minnet. Så jag kan tänka på det nu utan att det har någon negativ effekt överhuvudtaget. Och det som är så intressant med det som verkligen landar för mig i det du säger det är ju att även om det var Det var i ett förändrat sinnestillstånd så visste han inte om vad det var. Utan det var ju bara det som hände inuti mig som han använde sig av i det. Och det är ju verkligen intressant och jag känner själv när du säger de här sakerna att jag har för många gånger tryckt folk över kanten till att göra någonting. Och sen så äger de det inte riktigt.
Men det blir ju det som man kallar för inledd hjälplöshet någonstans. Jag behöver Johan för att lyckas. Alltså om du ska trycka mig då är det jag behöver för att bli tryggt. Och då blir det ett mönster och indirekt så säger det också att jag klarar inte det själv. Jag är inte duktig. Utan jag behöver någon annan som är duktig som hjälper mig. Då har jag inte jobbat på världsklasscoachning. Det är när jag går därifrån och personen känner att det här kommer jag att greja själv. Då behöver jag aldrig mer prata med min coach. Det är klart nu.
Det är verkligen någonting som jag har gått tillbaka till ett antal gånger och sagt. Nu var det för mycket Johans plan i det här.
