Johan Åberg breaks down how to go from nervous to commanding on stage. He divides the stage into three zones—past, present, future—to anchor your movement to your story, and insists on slides you can actually read from the back row. The real win is making people feel something when they leave, not just delivering information.
Mm! Sour cream och... Så här vill du ju inte att det ska vara på din föreläsning. Det vill säga att folk sitter och käkar chips, är helt oengagerade och vill gå därifrån. Utan du vill ju ha människor som är närvarande, tar anteckningar och är engagerade och faktiskt lär sig någonting och gör någonting annorlunda sen, så att du hur du kan förändra eller förbättra deras liv. Det är ju det som är hela poängen. Och den här föreläsningen, eller den här videon rättare sagt, handlar om några av de sakerna som jag har lärt mig kring att stå på scen. Och det här är grejer, eftersom vi är på Oscars här nu så håller jag på och förbereder mig inför en föreläsning som är på torsdag. Och det tar oss till punkt nummer ett. Hur gör jag mina förberedelser? Grejen är ju det att de flesta människor, de förbereder sig kanske, ah, inte så mycket. Vi har bokat hela Oscars i sex timmar bara för att preppa för den här föreläsningen och göra den här filmen. Och det gör ju att vi har sett en massa små detaljer som kommer göra att föreläsningen blir mycket, mycket bättre. Så se till att du förbereder dig. Steg nummer två, då kommer vi upp på scen här igen. Här, ta lite chips. Kolla, vi har ju VM i slides här. Om du visar antalet slides här, Robert, det är ju väldigt, väldigt många. Så det första vi såg här när vi kom hit, det var ju då att det hade vi inte vetat om vi inte hade varit här. Ser du här att det här ser ut så här? Det är ju inget bra. Man kommer hit, man är lite nervös, det är 900 pers här. Och du bara, man ser inte mina slides. Steg nummer två, det är att kolla läsbarhet. och hur saker och ting blir på projektorn så att du har koll på grejer. Nummer två här, det handlar ju om hur din presentation faktiskt är uppbyggd och att den är uppbyggd på ett retoriskt genomtänkt sätt så att det inte är för mycket grejer på de här bilderna. Och att det är så att det syns bra för alla i publiken. När jag tittar ut så här, nu är det ju väldigt tomt här. Den här sidan, det vill säga den högra sidan av scenen när jag står och tittar ut mot publiken. Den är ett ankare för dåtid och för saker som är dåligt. Så går vi bort hit. Här har vi mitten. Då har vi nutid och saker och ting som är neutralt. Och sen så har vi här borta så har vi grejer som är positivt och som är i framtiden. Och här gör många ett misstag för att de flesta människor de har sin framtid snett ditåt. Men då betyder ju det att om jag pratar om min framtid då ställer jag mig automatiskt här men eftersom alla sitter emot mig så måste jag ju tänka tvärtom när jag är på scenen. Vilket nästan alla missar. Den tredje grejen blir ju därför. Hur använder jag scenen? Och det är två delar i det. Den ena delen är ju då att jag faktiskt delar in den i de tre sektionerna. Den andra grejen det är storleken på mina gester. Jag står såhär ungefär. Det här är min normala stans. Men här då är det rimligt att jag står såhär eftersom annars så står jag alldeles för smalt och ser litet ut. Och samtidigt så är mina normala gester såhär. Men här på den här scenen eftersom den är ganska stor så är det rimligt att det är såhär. Så hur jag använder gester och hur jag står och vilken hållning jag har är ju enormt viktigt. Tillsammans med hur jag går och rör mig på scenen. Den fjärde grejen, det handlar om interaktion. Du har säkert varit på en tråkig föreläsning där det är någon som pratar och pratar och garvar åt sina egna skämt. Men det du vill göra är att du vill kunna involvera. För jag gillar ju träning och lära ut saker och ting. Då vill jag ju involvera människor. Så till exempel hur många av er att jag är duktig på att ställa frågor och involvera publiken. Och när jag har övningar då så blir det fint för då blir jag här en facilitator. Så då kan jag stå här och dricka te samtidigt som alla andra jobbar och bygger sitt liv och sin framtid. Och den absolut kanske viktigaste grejen är att innehållet är inte alls lika viktigt som energin som du bygger. På engelska heter det The context is always more important than the content. Så att du bygger energirummet så när alla går därifrån så kommer de känna en av typ tre känslor. Det här sög. Det här var mediocre. Eller det här var ju grymt. Vilken vill du att de ska känna? Tack för idag. Nu ses vi i kommentarsfältet.
