How This 40year Old Dad Got Jacked in 3 Months

Så jag var sliten, orkeslös. Ja men allmänt såhär bara. Jag vill inte gå så långt som till bitter men på väg åt det hållet. Är tiden rätt? Det är väl det man alltid har. Vill man gå in i någonting så säger man såhär: "Har jag tid för det här?" Jag kände att nu får det vara nog liksom. Det är väl den slogan du kör. Det är väl superhuman som man börjar liksom.. Kommer upp i snart. På den resan åtminstone. Jag har ju släppt den här.. Trötta versionen. Mer mentalt stabil, mer mentalt stark. Tacksam för den här tiden. Det är väl liksom... Sammanfattar väl allting tror jag. Tacksamhet, sluta tveka och... Kör bara. Alltså det finns liksom ingenting att vänta på. Vill man leva kvalitativt eller lågkvalitativt? Det är väl den frågan man får ställa sig. Har man svaret på det då? Eller tror jag det är ganska enkelt.

Snyggt! Välkomna allihopa till den här lilla intervjun får man väl kalla det. Mr Thomas. Vad är det du heter på Instagram? Slipsen Thomas. Ja, Slipsen Jonasson. Slipsen Jonasson, så är det. Thomas, introducera dig själv. Vem är vi? Vem är du? Vem är Thomas?

Stämmer. Slipsen Jonasson då. Just det, om vi ska falla tillbaka på det namnet så kommer det från hockeyvärlden. Där man någonstans då lite skämtsamt så att ibland som målvakt är det bättre att sätta en slips i. Det är lika mycket värt liksom att hänga slips i ribban där så hjälper det lika mycket som att ha den i målet. Skämtsamt så. Men där kommer det ifrån. Så jag är uppvuxen mer eller mindre i Nisal. Och har spelat Upp till division 1 Fram tills jag var strax före 30. Så en gedigen hockeybakgrund har jag rent träningsmässigt. Annars familjefar Jobb Ja allt det där runtomkring. Det är liksom 200 000 saker i veckan som ska ordnas.

Ja exakt. Snyggt, tack Thomas. Thomas, vill du berätta lite fort initialt. Vart var du innan vi började jobba tillsammans? Vi började jobba tillsammans, kan det ha varit slutet på juni 2025? Så lite mer än ett halvår sedan. Vart var Thomas då innan det där första mötet?

Ja, jämfört med idag så var jag ju riktigt på botten. Inser jag idag. Kanske inte insåg det riktigt då. Jag kände väl att det var dags att ta tag i saker och göra något nytt. Det är inte så att jag inte har tränat senaste åren men jag har nog mera liksom kanske alibetränat och tyckt att jag gjort saker bra fast egentligen riktigt dåligt. Så jag var sliten och orkeslös. Ja men allmänt såhär bara Jag vill inte gå så långt som till bitter men på väg åt det hållet. Och jag kände att det här är liksom... Ja det var väl någon kväll där du dök upp i flödet så började jag granska lite vad du gjorde och sådär. Och jag kände att nu får du ha nog liksom. Där var jag.

Vad tror du själv höll dig... Liksom tillbaka där och då. Vad var det som saknades?

Ja, primärt ett commitment. Att ta ett steg där man någonstans säger till någon annan att det är det här jag ska göra nu. Och säger man saker högt I sådana här delar så behöver man också steppa upp och leva upp till det. Jag har väl alltid försökt vara så i alla fall. Att säga något till exempel till mina barn, då är det det som gäller. Och lovar jag någonting, då får jag se till att hålla det. Så det är väl kanske den största delen egentligen. Ska jag säga.

Träningsmässigt också, tror du det var, eller om du tänker tillbaka på vad du gör annorlunda nu. Är det någonting som saknades där? Struktur? Jag vet att vi har pratat tidigare om att du alltid varit den som var coachen. Och nu äntligen har du haft någon som är på dig istället.

Jo men lite så. Jag har väl alltid tyckt och tänkt vad andra ska göra och liksom försöka säga gör så här istället och sådär. Om man tittar i min direkta närhet då. Kring de som undrar och frågar eftersom att man har tränat diverse under hela sitt liv så att säga. Sen så ja, jag hade väl nog kört fast kanske lite grann. Så här i efterhand så kan jag inse att jag inom citationstecken var feg i min träning. Framförallt i gymbiten. Egentligen inte vågat tagit ut mig alls. Om jag jämför till vad man gör idag. Och egentligen för mycket kvantitet kanske också. Istället för att göra det återigen då. Kvalitet över kvantitet. Det är väl där tror jag de stora bitarna. Och som sagt, får jag inte ha någon annan kanske som presenterar ett upplägg istället för att jag ska tänka ut någonting själv och filtrera på något sätt.

Vad tror du, eller vad specifikt enligt dig är det som vi har gjort annorlunda som har funkat bra?

Och liksom tagit dig hit? Ja men det är koncentrationen. Det är att liksom, ja men de passen man går in i, ja men då går man in helhjärtat. Om man säger, gäller träningen framförallt då. Annars är det ju också, så går man ju så här helhjärtat in i återhämtning också. Det är där som jag tycker gör störst skillnad att verkligen... Ja men inte... Jag tycker idag det man ser mycket i bruset är liksom det... Allting handlar ju bara om att börja träna, gör det, gör det. Men man pratar ju aldrig om egentligen återhämtning i den mängden som jag tycker man borde göra. Och där har jag varit historiskt sett för dålig. Och kanske inte gjort rätt typ av återhämtning. Att tro att man bara sitter hemma i återhämtning, nej det kanske inte är det. Utan det kanske är den här extra promenaden jag gjort efter varje gympass till exempel. Där man där kanske suger in naturen, suger in solen, suger in den friska luften. Och ta den där extra tio minuter, en kvarts promenad efter gymmet. Istället för att stressa hem och in i duschen och köra den. För att ta den där extra tiden efteråt och verkligen landa. Det tycker jag har också stor skillnad. Mer än vad man kanske tänker sig att det ska göra. Och det är väl det som jag tror jag känner själv. Lite wow-upplevelse faktiskt.

Det är jag helt enig i och det är oftast där de flesta går fel. Man tänker att det är bara efforten och det är bara att ta ut sig som är det som spelar roll. Men du vet ju mitt statement, det är stressa hårt, återhämta ännu hårdare. Det är den ekvationen man måste förhålla sig till. Och det är garanterat det som håller de flesta tillbaka. Vi har snittat tre, fyra pass i veckan. Träningsmässigt.

Ja och givet hur hårt man tränar också de passen så måste man ju vara aktiv i sin vila däremellan. Inte bara ligga på soffan. Det är inte det jag menar utan att ha aktiv vila och fyller den med värde. I form av syre och natur och sådär.

110 procent. Vad tror du? Är det något annat träningsmässigt som du känner att så här hade jag inte gjort tidigare och det här funkade riktigt bra?

Det är väl att gå ner egentligen i antalet sätt. Och göra att varje repetition ska räknas i någon mening. Göra några A eller B repetitioner. Det är väl de jag försökt tagit bort så mycket det bara går. Det har ju varit relativt nytt jämfört med hur jag har kört innan. Och verkligen maxat ut. De sista två repetitionerna.

Krämat ut det som går. Kvalitet över kvantitet återigen.

Ja. Och sen givetvis, man får ju liksom inte vara dumdristig heller. Man måste ju känna också hur dagsformen är och hur kroppen känner. Man kan inte sluta lyssna så utan man krämar ur med förstånd. Det är väl det också. Jag sa speedporté.

Yes, såklart. Innan du signade upp Thomas, jag tror ändå, du hade kanske inte jättemycket hesitations, men var det något som höll dig lite tillbaka och som gjorde dig lite såhär, ja men fan ska jag verkligen göra det här?

Nej. Nej, det är väl alltid det här med, jo det lilla var väl så här, är tiden rätt? Det är väl det man alltid har, vill man gå in i någonting så ser man så här, har jag liksom också återigen i en situationstäcke, har jag tid för det här? Då kommer den här lilla liksom, vad ska man säga, tvivlaren in lite grann och sätter sig på axeln så här, ska det verkligen? Det är väl den typen. Annars så beslutade jag att det måste hända någonting. För annars, det här funkar liksom inte. Så det var väl den tvekan jag hade. Har jag tid med det? Men sen så återigen då. När är den bästa perfekta tiden då? Den finns ju inte. Finns aldrig.

Det är oftast när man håller på att tänka om man verkligen har tid just nu som är den bästa tiden. Får det på snurr när man har det så stressigt eller så jävligt som möjligt. När allt är skönt och lätt så kommer det vara som en dans på rosor efter det.

Ja, så är det ju. Och det var väl det som var perfekt då. Jag var ju i ett jobbläge där det ligger i max och det var semestrar på gång och det är ena med tredje. Och det är väl då det är perfekt att göra den här mönsterbrytningen. Att verkligen få in det här eller börja prioritera sig själv helt enkelt. I den ekvationen.

100% För det är också värt att nämna jobbmässigt. Du är inte bara hemma och kan träna när du vill. Du far ju och flyger. Land och rike och får ändå ihop allting. Och det är också värt att nämna med tanke på att återigen. I slutet av dagen så måste du ha något som faktiskt går att fullfölja snarare än att det funkar när allt är perfekt och livet är frid och fröjd. Men så fort det blir lite stressigt så funkar det liksom inte. Då kommer man tyvärr inte komma så långt. Nej, verkligen.

Jag har varit borta två, tre dagar i veckan. Två av tre veckor under hela hösten, mer eller mindre. Plus att jag är. Hockeytränare också då för grabbens lag. Så att ja, dagarna går ju åt.

Ja, det är... Ibland önskar man det fanns mer än 24 timmar på dygnet.

Så är det.

Ja, varför, Thomas jag vill också höra, vad var största anledningen till att du ville köra med mig över någon annan? Det finns en miljon år. Olika coacher och skitsamma. Vad var det som drog dig till mig?

Ja men det var väl för att jag så här, men det gick nog i alla fall ett par veckor tror jag innan jag bestämde mig. Och du dök väl upp i flödet för att jag tror både Jonas Goldting följer dig och du följer honom. Det är väl därför du blandar in. Och för mig blev det väl som en liten kvalitetsstämpel just där och då. Sen började jag granska egentligen vad du gjorde och vad du har gjort. Jag gjorde min lilla egna research och då kände jag att det här är ju någonting som... Du står för någonting som passar mig, inte bara liksom... Vad ska man säga? Det klassiska... Ja men Ät mindre, träna mer. Alltså den typen av såhär. Jag orkar inte höra på sånt. Utan det var mera. Och så det här med att det spelar ingen roll vad du stoppar i dig så länge du räknar kalorierna. Sånt. Och i mitt perspektiv trans. Är jag också så trött på att höra. Och därför tror jag att du hade en helhetsbild av hur livet är och vad man ska fokusera på i kvalitet då. Låt säga. För att få ut max. Där kände jag att det rimmar med hur jag ser på livet och mat och träning i stort. Det är bra. Gillar det.

Vad skulle du säga själv Thomas att vi har åstadkommit under tiden tillsammans? Om du får sätta ord på det.

Ja men Det är väl den slogan du kör. Det är väl superhuman som man börjar liksom kommer upp i snart. På den resan åtminstone. Jag har ju släppt den här trötta versionen. Mer mentalt stabil, mer mentalt stark. Det är väl det jag tycker känns De största vinningarna för egen del och för träning vet jag att det har jag alltid klarat av. Så det är inte där kanske såhär att kan jag träna eller inte. Utan det är nog att... Men återigen då, få in sig själv i den här stressiga vardagen. Och känna att man klarar av det och att allt annat också fixar sig när man är så mentalt stark igen. På orkar leva. Det är väl det liksom som jag tycker har varit den största vinningen för mig och det var väl det som var målsättningen också att komma tillbaka till den där superhuman som man vill känna sig som. Det är bra.

Hur har det liksom fått struktur på allt bättre mentalt saftigt, mycket bättre fysik också om jag får säga det själv. Hur har det liksom förändrat ditt liv? Om du också tänker tillbaka kontrasten vart vi var, vart vi är just nu?

Nej, men det tror jag att jag sprider nog bättre energi hemma och kan ge energi åt andra igen. Kanske vara lite mera Uppåt i humöret och hela den biten. Åh gud. Ja men en... Totalt sett är det nog harmonin i kroppen. Man känner inte den här stressen i kroppen längre utan saker som kommer så får man hantera det på ett bättre sätt utan att liksom pulsen ska upp till 200 för att det är liksom en minsta möjliga motgång eller friktion på någonting så tar man det med lite mera ro i kroppen igen. Och det tycker jag är väl fruktansvärt skönt att vara där igen.

Snyggt. Och har vi någon annan som lyssnar på det här Thomas och de känner att de kan relatera lite till hur du kände dig i början i juni förra året ska jag göra det här eller inte? Har du någon uppmaning eller något tips till den människan?

Tipset är väl egentligen att sluta tveka och kör bara. Alltså, det finns liksom ingenting att vänta på. Vill man leva kvalitativt eller lågkvalitativt? Det är väl den frågan man får ställa sig. Har man svaret på det då, eller tror jag det är ganska enkelt.

Snyggt. Vad, tror jag är en av mina sista frågor, vad skulle du säga har varit mest värdefullt också med att jobba med mig?

Vet vad han pratar om. Sen... Ja men ändå ha någon som ändå är där och naggar lite i kanten, jagar på lite. Frågar läget. Det gör väl alla. Sannolikt, men jag tycker att en lagom nivå där det ändå blir lite så här, ja, nu måste jag steppa upp här för egen del. Så att man återigen är lite mer kommittad och gör den biten. Sen i hela upplägget med communityn. Dra värde av andra klienters resor där man snarare har ett gemenskapen som du har skapat. Den tycker jag är värdefull snarare än att man känner att man är endast one-on-one coaching på det sättet. Det här blir ju mer värdeskapande tycker jag att man ser andra hur de tolkar saker eller liksom och sådär utifrån den tjänsten du levererar.

100% det är ju det. Jag är väldigt tydlig med att du får inte bara en träningsplan och ett cost of play. För det är ju väldigt liksom... Surface level. Hade du velat ha det och världens bästa träningsplan, världens bästa kostplan. Det är liksom, gå till ChatGPT och så får du det liksom. Oftast är det inte det som kommer ta någon till dit de vill. Utan det är alla kringsaker och liksom. Ja men som du sa där också. Jag tror många, så var det åtminstone för mig. Men man känner liksom att man nästan är själv i sin lilla hemmacirkel med att göra de här grejerna. Och bara att ha då liksom En drös med andra som man ser gör jobbet varje dag också från hela världen. Det gör sjukt mycket för man får ju verkligen den här ensamheten. Jag är själv på det här, det är bara jag som gör det. Den känslan blir helt eliminerad.

Ja, verkligen. Och det är som du säger, få den där pushen. Man har ju inte toppdagar alltid, det är det och limjen. Utan att man får liksom så här. Ser lite inspiration. Någon annan har en toppdag och gör något bra. Ja men då får man det här. Ja men det.. Att vända det där liksom. Det tycker jag har varit riktigt värt.

Snyggt. Grymt Thomas. Något annat du känner att du vill lägga till? Några sista ord? Ja men..

Tacksam. För den här tiden. Det är väl liksom.. Sammanfattar väl allting tror jag. Tacksamhet.

Bra. Då så. Då säger vi så. Tack Thomas för att du hoppade på och berättade lite mer om din resa. Och till er som lyssnar. Hoppas ni fick något utav det här. Lite klarhet. Kanske.. Relaterar till Tomas situation och nu vet du precis vad du ska göra efter det också. Så att grymt. Tack för att ni har tittat och ciao!